Nu räcker det! KRÖNIKA Nu har det hänt igen. Och nått en helt ny nivå. Det institutionaliserade hatet mot assyrierna har börjat ta en ny, mer praktisk och påtaglig form. Det som började med Youtube-clip där ungdomar brände den assyriska flaggan och MMS där man urinerade på den har fått sin fortsättning i en misshandel av en av Assyriska FF:s egna produkter. I lördags kväll besökte Assyriska FF:s unge talang Gabriel Awrohum sportsbaren O’Learys i Södertälje iklädd i en Assyriska-tröja. Några timmar hade gått sedan Assyriska säkrade kvalplatsen framför nosen på Syrianska FC. Fyra stycken Syrianska supportrar verkar ha svårt att acceptera detta och går fram till Gabriel och uppmanar honom att ta av sig AFF-tröjan. Gabriels vägran leder till en brutal misshandel som fortsätter med sparkar mot Gabriels huvud trots att han redan slagits medvetslös. Så långt har det alltså gått. Och detta är inte slutet på våldsspiralen. Varför? För att det är ett institutionaliserat hat och ett instrumentaliserat våld vi ser. I flera årtionden har syrianska organisationer fostrat en anti-assyrisk ideologi präglad av ett enormt hat mot den assyriska idén, ambitionerna och identiteten. Detta har spridits via olika fora och i modern tid främst via tv-kanalen Suryoyo Sat. Rapporteringarna kring derbymatcherna mellan Syrianska och Assyriska kan inte rubriceras som annat än hets mot folkgrupp. Biskopen Benjamen Atas har i ord och handling bidragit till att legitimera detta hat och än idag väntar vi på ett ställningstagande från den syrianska sidan mot hatet som märks och känns allt oftare. Mot våldet. Ett konstruktivt ord i denna kontext. Men det kommer inget. För att de syrianska organisationernas näring och själva existens bygger på och förutsätter detta hat och den splittring det förorsakar. Hatet är huvudelementet i ideologin som hela den syrianska (i internationell kontext arameiska) identiteten konstruerats på sedan mitten av 70-talet. Och det är fortfarande den största drivkraften Det är denna institutionalisering som är huvudanledningen till den nya våldsnivån. Det är ovannämnda organisationer och ledare som ansvarar för att ett växande antal syrianska ungdomar tro sig ha rätt till sitt hat. Och metoden att använda sig av unga människor som verktyg är välkänd. Mordet på Hrant Dink i Istanbul eller missionärerna i Malatya som resultat av den samhällsatmosfären som skapats är bara två exempel. Hatet och våldet uppmuntras av varje officiellt ställningstagande från ledningen, det handlar om ringande i kyrkklockor och regelrätta brottsliga uttalanden i språkröret suryoyo sat. Att ungdomar tar till våld och misshandlar en spelare är direkt följd av dessa ageranden. Nu får det räcka. Tystnaden från den assyriska sidan är pinsam. Att gömma sig bakom den stora visionären Naum Faik:s dröm om vår utveckling från folk till nation och tala om enhet när vi konfronteras med enormt hat och våld är inget annat än fegt och oansvarigt. Nu räcker det. Det är dags att säga ifrån och stå emot extremismen och okunskapen. Aryo Makko Doktorand i historia, verksam som lärare och forskare vid Historiska institutionen, Stockholms universitet. Av Aryo Makko

Bilder