Aktivisten: ”Även Gud är socialist”
Publicerad 2011-07-20 10:18:16.
ASSYRISK PROFIL
Vägen till exilen i Europa var inte önskvärd och inte alls särskilt enkel. Under 1980-talet var situationen i Turkiet väldigt tuff. Militären hade återigen tagit makten och börjat fängsla och förfölja oliktänkande, vilket fick den starka vänstervågen som svepte över landet att retirera. - Jag gick i skolan då. Jag minns att min lärare kom inrusande arg som ett bi in i klassrummet, minns Sabri tillbaka på sin skoltid i Istanbul och fortsätter; - Dessa vidriga armenier, terrorister är dom allihopa! skrek läraren i klassrummet.
På den tiden var den armeniska väpnade vänstergruppen ASALA aktiva i Turkiet. Deras mål var bland annat ett fritt Västarmenien och ett erkännande av det armeniska folkmordet 1915. Men att hans lärare utan vidare anklagade samtliga armenier för att vara vidriga terrorister kunde Sabri, då 17 år, inte acceptera.
- Jag reste mig upp i klassrummet och med höjd röst sa jag att läraren hade fel, säger Sabri.
Både en och två smällar i klassrummet räckte inte för Sabri för sitt vågade utspel. Han blev dessutom avstängd från skolan.
- Det måste ha varit ett jobbigt beslut. Din skolgång var ju anledningen till att du flyttade till Istanbul. - Ja, så var det. Jag vågade inte säga något till mina föräldrar. Jag var rädd att göra dem besvikna. På skoldagar gick jag hemifrån som vanligt, men istället för att gå till skolan gick jag runt på basarerna i stan. Jag kom inte hem igen förrän jag visste att skolan hade slutat för dagen.
Nyheten om Sabri Atmans spontana utfall mot sin lärares rasistiska uttalanden spred sig som en löpeld bland skoleleverna på de största skolorna i Istanbul. Framförallt var det de stora vänstergrupperingarna på skolorna som kämpade för Sabri. - På de största gymnasieskolorna i Istanbul anordnades elevdemonstrationer och strejker. De sa att de inte skulle gå tillbaka till skolorna om inte min avstängning upphävdes. Så blev det också. Efter ett par dagar av strejker och demonstrationer tvingades min skola ta tillbaka mig till skolbänken.
Sabri Atman gör inget sken av att dölja sina politiska åsikter. På väggen, på koppen vid datorn och på nyckelknippan som ligger på bordet finns bilder på argentinaren Ché Guevara.
Var det under skolstrejkerna i Istanbul som du blev socialist?
- Det är klart det berörde mig mycket att som ensam assyrisk pojke bli försvarad så pass mycket av olika vänstermänniskor. Då var skolorna väldigt uppdelade. Fascisterna och socialisterna i skolan bråkade mycket och det blev naturligt att de jag umgicks med då var vänstermänniskor. Men jag hade kommit i kontakt med socialismen långt innan det. Redan i Turabdin lyckades jag få tag i turkiska översättningar av Lenins böcker. Jag läste även som 14-åring ”Kapitalet” och kommer ihåg att jag höll med om nästan allt. Med de klyftorna som fanns då mellan fattig och rik var det inte särskilt konstigt. Sabri skrattar. - Jag kommer också ihåg att jag blev så rädd att läsa om Lenins kritik av religionen. Jag var rädd att jag syndade.
Den högt stående middagssolen värmer genast mina armar när jag kliver ur bilen på grusparkering till det Syrisk-ortodoxa klostret mor Efreim utanför Enschede. Det är ödsligt tyst. Endast vindens susande genom lövträden vid kyrkogården gör min hörsel påmind. En äldre svartklädd nunna tittar ut ur en av sovsalarnas portar. - Sabri? Är det du? Det var verkligen länge sen!
Sabri tar mig runt på klostrets ägor. Han visar mig runt bland de olika kyrkorna, gäststugorna, det stängda biblioteket som ska inhysa alla möjliga historiska dokument och det stora samlingsrummet namngivet efter munken Dolabani. På somrarna ges kurser för de som vill lära sig läsa och skriva assyriska här.
- Klostret är en viktig kulturell samlingsplats för assyrier i Holland, menar Sabri.
Under sina år i Holland har Sabri också fått en hel del stöd för sitt arbete med Seyfo Center från klostret. Den tidigare biskopen mor Julius Yeshu Cicek ställde själv ofta upp på både manifestationer och föreläsningar med Sabri. Det stack i ögonen på många, särskilt på de så kallade araméerna. - De kunde besöka biskopen och avråda honom från att samarbeta med Seyfo Center. De sa, titta på Sabri. Han är en sån där assyrier. Han är socialist. Han tror inte på Gud! men biskopen vek sig inte, säger Sabri. Istället svarade biskopen, - Basyo! Det räcker. Det är allt ni har att komma med. Gör något själva istället för att tala dåligt om Sabri. Det han gör att att kämpa för vårt folk! Dessutom är även Gud socialist!
På klostergården står en inhägnad bronsstaty av biskopen Yeshu Cicek. Det är en bra plats för lite bilder, tänker jag och tar fram kameran. - Han gjorde många misstag i sitt liv, säger Sabri vänd mot statyn. - Men han ångrade sig mycket mot slutet. Han var en god människa men lite för oförsiktig och naiv. Idag finns han längre inte kvar. Farväl min gamle vän. Sabri vänder sig om, går mot grusparkeringen där bilen står parkerad och tar med mig tillbaka till Enschede igen.
Av Peter Butros, mediautskottet
|
 |
|
|
Relaterade artiklar
|
Utskriftsvänlig
Skicka till vän
