Sagan fortsätter...
Publicerad 2009-11-10 15:21:40.
KRÖNIKA
Året var 2004. Jag åkte från min hemstad Eskilstuna till Södertälje för att åka med en av bussarna som skulle ta oss ner till Göteborg där vi skulle bevittna det historiska ögonblicket när vårt landslag för första gången skulle ta steget upp till svensk fotbolls finrum, allsvenskan.
Örgryte lyckades, på något sätt, näta i slutminuterna i den avgörande kvalmatchen som betydde att Assyriska än en gång skulle falla på mållinjen och krossa tusentals hjärtan. Det kändes tomt. Alla stod fullständigt förvirrade på Nya Ullevi och man kunde nästan ta på den chockade och vemodiga stämningen som rådde i den stora bortaklacken. Det var omöjligt för mig att hålla tillbaka tårarna.
Fem år senare var det dags igen. 8 november 2009 stundade den avgörande kvalmatchen som skulle innebära antingen superettan eller allsvenskan för Assyriska. I efterhand kändes matchen på Stockholms Stadion nästan som en repris från 2004. Enda positiva den här gången var att färden hem var kortare vilket betydde färre jobbiga timmar på bussen. Men visst såg förutsättningarna bra ut inför söndagen, 2-0 ledning från första kvalmatchen och den här gången skulle det gå vägen för våra assyriska krigare. Men vi som har följt Assyriska länge vet att man aldrig ska ta något i förskott. Aldrig ta något för givet. Därför blev jag irriterad när ordet ”firande” kom på tal bland vissa fans, innan andra kvalmatchen ens hade spelats. Inget är klart förrän domaren blåst av matchen, och detta gäller Assyriska i allra högsta grad. Är det någonting inom fotbollen och AFF i synnerhet som vi bör inpränta i våra hjärnor så är det just detta.
Fortfarande florerar många tankar i mitt huvud sedan matchen. Bland annat hör jag en viskande röst som säger: ”Vågar man sätta sin fot på kvalmatcher något mer? Assyriska lär ju aldrig vinna sådana matcher, med tanke på alla dessa kvalförluster. Ska man gå på fler matcher överhuvudtaget?” Men denna negativa tanke kan och får inte ta över i mitt huvud. Jag vet att det känns tufft just nu. Hopplöst. Tomt. Bittert. Orättvist. Känns som att man fallit ned i en djup grop, och man vet inte hur man ska ta sig upp. Men det är nu vi måste tänka positivt och stå upp för vårt landslag. Det är nu vi måste få fram entusiasm och energi, sådan energi som Assyriskasupportrarna peppade varandra med inför den andra kvalmatchen. Det är nu vi måste ta oss i kragen och visa att vi aldrig ger upp. Det är nu vi måste visa vårt allra fullaste stöd för föreningen. Det är nu vi måste visa att vi är stolta assyrier och AFF:are som aldrig sviker den fotbollsklubb i världen som vi älskar mest, Assyriska FF.
Assyriska musiken som dånar från Nineve Arenas högtalare, assyriska flaggorna som viftas och vajas, alla assyriska barn, vuxna och pensionärer som finns på plats för att heja på sitt tekniska, anfallsglada landslag, får en att känna som att man befinner sig i just Nineve. Med andra ord, en assyrisk stämning som man sällan får uppleva vid andra tillställningar.
Assyriska samlar tusentals assyrier under samma tak vid varje hemmamatch, men även på bortamatcher. Zelge fans finns överallt, från norr till söder – överallt. Och långt utanför Sverige, och till och med långt utanför Europas gränser. Assyriska skapar samhörighetskänsla. Assyriska skänker oss skratt, glädje och lyckorus, men även tårar och sorg. Ja, Assyriska berör. Assyriska engagerar oss. Assyriska får oss att brinna men kan också få oss att vilja gräva ner oss någonstans – för ibland kan det vara smärtsamt att vara en Assyriskasupporter. Som i söndags. Ack vad jobbigt det var. Men vem har sagt att fotboll ska vara rättvis? Det är detta som är charmen med sporten och idrott i överlag.
Oavsett hur många gånger jag kommer att utsätta mitt hjärta för fara, oavsett hur mycket sorg och ilska jag kommer känna, oavsett hur många gånger jag kommer fälla tårar för att vi återigen fallit på mållinjen, så kommer jag alltid att stödja och älska Assyriska FF. Den här klubben är vårt folks ansikte utåt och har sedan länge tillbaka satt vårt folks namn på kartan igen. Jag vågar påstå att Assyriska FF och Zelge Fans är de organisationer som lyckas engagera assyriska ungdomar mest. De bidrar till att många unga stärks i sin identitet. Det bör de vara stolta över.
En stor eloge och stort tack till Assyriska FF:s spelare och ledning för den här säsongen. Ni är sanna eldsjälar. Tack alla supportrar. Tack Zelge Fans för ert genuina arbete. Inramningen som ni står för på matcherna är magisk och jag vet inte vad denna klubb hade varit utan er. Tack allihop för denna fantastiska säsong, framförallt de senaste veckorna där alla, från spelare till supportrar, visat enorm moral och kämparglöd. Vi ses säsong 2010, med nya krafter där vi alla ska föra vårt älskade Assyriska till nya höjder och framgångar.
Sagan fortsätter!
Av Michael Danho – Mediautskottet
|
 |
|
|
Bilder
     
|
|
|
| Av sanno 2009-11-10 19:26:37 | Anmäl |
Vi kvalade mot örebro också, ÖIS va inte första gången. ABK!
| | Av michael 2009-11-10 19:40:50 | Anmäl |
Det står inte nånstans att ÖIS var första gången, jag skrev "..där vi skulle bevittna det historiska ögonblicket när vårt landslag för första gången skulle ta steget upp till svensk fotbolls finrum, allsvenskan."
| | Av helen_aksoz 2009-11-10 22:35:29 | Anmäl |
jag tycker det är en bra o mogen krönika! hade varit bra om alla kunde känna så...
| | Av omta424 2009-11-21 22:36:07 | Anmäl |
| |
|
|  |
|
|
|
|
|
Utskriftsvänlig
Skicka till vän
