Assyriska rörelsen behöver en nytändning
Publicerad 2010-02-19 00:10:32.
KRÖNIKA
Att delta i en aktivitet i ens lokala förening var en höjdpunkt i ens vardag när man tittar ett antal år tillbaka i tiden. Men realiteten ser en aning annorlunda ut idag, tyvärr i negativ bemärkelse. Det finns ingen glädje, kreativitet och glöd kvar längre. Ibland kan man få känslan av att vi är handlingsförlamade där vi ser på när föreningarna håller på att dö ut. Var ligger felet egentligen? Det är en fråga som diskuteras flitigt bland många assyrier, men diskussionerna och debatterna måste övergå till handling.
Det finns givetvis en rad olika faktorer bakom passiviteten som råder idag i stora delar av de assyriska föreningarna, i synnerhet i Sverige. En del menar att de ideella krafterna börjar ta slut. Andra anser att det är organisationen som brister och att det är där felet ligger. Visst kan jag hålla med till viss del.
Jag skulle dock vilja peka på en annan faktor, som jag personligen tror kan vara en av de främsta orsakerna bakom stagnationen hos våra föreningar. Föreningsverksamheterna måste förnyas. Idag är det 2000-tal, vilket innebär att samhället har förändrats och moderniserats kolossalt sedan de första assyrierna emigrerade till Europa. I takt med den snabba utvecklingen av samhället har den assyriska rörelsen tvärtom tvärstannat och inte alls hängt med i svängarna.
Idag har vårt folk helt andra behov än vad man hade förr. När man som ny invandrare kommer till ett nytt land är man beroende av sina landsmän, av naturliga skäl. Man kommer till ett nytt samhälle med nytt system och med främmande kultur och språk. Man känner sig vilsen, och viljan att vistas med människor av samma etnicitet är enorm. Just därför var föreningarna assyriernas ”andra hem”, det som man drogs mest till, när man kom som nya till Europa. Att höra sitt modersmål och lyssna på assyrisk musik var fröjd för örat. Att dansa assyriska folkdanser var rena lyckoruset för kroppen. Med andra ord kan man säga att assyrierna minst sagt var i behov av föreningslivet – därav den starka rörelsen på den tiden.
Vi som är födda i Sverige har sluppit uppleva det som den första generationen i diasporan fick göra. Vi behövde aldrig ”lära oss” svenska, eller ”komma in i samhället”, för dessa saker kom automatiskt. Man gick i skolan, fick vänner och kände sig som en naturlig del av det svenska samhället. Därför har den yngre generationen inte känt samma behov av föreningar som våra föräldrar gjorde för 20-30 år sedan. Man föredrar helt enkelt att sitta i ett café, gå ut på krogen eller sitta vid datorn, istället för att tillbringa sin fritid i föreningen.
För att föreningar ska kunna locka till sig folk behövs en förändring. Föreningslivet behöver moderniseras för att kunna passa in i samhället. Sedan grundandet av föreningarna fram till dessa dagar har samma aktiviteter genomförts år efter år. Fester, föreläsningar, samkvällar, etc. När man har haft föreläsningar om allt mellan himmel och jord, så känns det till slut som att det inte finns något kvar att föreläsa om. Att ha haft samkvällar med tema från a till ö känner man sedan att det blivit tjatigt och tråkigt. I stort sett samma verksamhet i drygt 30 år. Noll utveckling.
Målen och visionerna måste aktualiseras samtidigt som verksamheterna bör effektiveras. Förbunden bör lägga krav och höja ribban. Sätt ut nya mål och visioner.
Vad är vi som folkgrupp i behov av just nu? Är vi i behov av stora folkfester, likt festivaler? Är det en utveckling av Akitu (nyårsfirandet) som behöver ske? Eller kanske en tv-kanal? Bör assyriska rörelsen verka för ett erkännande av folkmordet 1915 samt självbestämmanderätt i hemlandet på ett kraftfullare sätt? På vilka sätt kan assyriska rörelsen synas och höras mer i det alltmer mångkulturella Sverige? Skulle svaret på den frågan kunna vara att t.ex. bli bättre på lobbying? Bör vi bli mer aktiva i våra respektive kommuner när det gäller invandrings- och integrationsfrågor och diverse kommunala projekt? Det finns många frågor som man kan utgå ifrån när man formar den nya och moderna verksamheten.
Förbunden (ARS, AKF och AUF) skulle till exempel kunna ge olika uppdrag till sina medlemsföreningar för att på så sätt aktivera och motivera dem. I dagsläget känner en del föreningar sig som oattraktiva varumärken i samhället, där det inte finns något att bidra med och ingenting att erbjuda sina föreningsmedlemmar, förutom de klassiska aktiviteterna (stommen i verksamheten) som jag nämnt tidigare under texten. Man känner sig helt enkelt maktlös i det alltmer krävande samhället.
Hur ofta besöker förbunden sina medlemsföreningar? Inte så ofta skulle jag tro. Kontakten via modern teknologi har visserligen förbättrats, men det räcker inte för att på ett tydligt sätt visa sin omtänksamhet och värna om föreningarnas välbefinnande. Man måste gå ut för att höra vad folk tycker, tänker och känner för att på så sätt kunna tillgodose deras behov.
Assyriska FF ser jag som ett bra exempel. För varje år som går så utvecklas föreningen både sportsligt och organisationsmässigt. Från att en gång i tiden ha spelat korpen fotboll till att ha blivit ett meriterat och etablerat lag i svensk elitfotboll. Idag ser vi en professionell klubb med attraktivt varumärke. Hade det inte varit för att man ständigt haft strikta mål framför sig, nya utmaningar att ta sig an, nya förhoppningar att infria, så hade nog inte Assyriska befunnit sig där man är idag.
Assyriska rörelsen behöver en nytändning. Och det kan ske genom ett ansiktslyft i form av nyare och fräschare idéer.
--------------------------------------------------------------------------------
Var med och diskutera problemet och dess lösning genom att enkelt kommentera texten här under genom att logga in på hemsidan.
Läs fler av Michael krönikor: klicka här och sök på Michael Danho.
Av Michael Danho – Mediautskottet
|
 |
|
|
Bilder
|
|
|
| Av nemrud_kurt 2010-02-20 13:52:19 | Anmäl |
Tack Michael för en fin analys! Mycket klarsynt skrivet, som vanligt.
Jag vill dock lägga till en ytteligare orsak till stagnationen inom vårt föreningsliv; I brist på kotrollmekanismer som stävjar misstag som begås av vissa aktiva medlemmar, biter sig många NOLLOR fast vid makten och skadar verksamheten. Eftersom de är nollor betyder själva makten mycket mer för dem än att verksamheten utvecklas och följer tidens krav.
En viktig orsak till att de odugliga får ett så stort spelrum, är att vår verksamhet bygger enbart på ideella krafter. Ideellt arbete är trots allt en tillfällig lösning, i som jag skrev i en artikel i Hujådå i början av 1990-talet.
Shlome/Augin Kurt dbe Haninke
| |
|
|  |
|
|
|
|
|
Utskriftsvänlig
Skicka till vän
